Wow. Verkligen WOW. Neil Gaimans avsnitt av Doctor Who var över all förväntan. I början av avsnittet kände jag mig lite bitchig och tänkte "jaha, det här var ju inte så imponerande, mest lite smarta repliker". Men sedan fick jag så jag teg. Jag ska inte avslöja handlingen eller ens avsnittstiteln i fall någon som har intresse i DW skulle snubbla in på bloggen. Vad jag kan skriva är att det var ett mycket känslosamt och fint avsnitt där man verkligen fick lära känna karaktärerna. Det var ett avsnitt som sade mycket om seriens två huvudpersoner och deras relation. Otroligt bra jobbat Gaiman, jag borde inte vara förvånad men det är jag. Så mycket kärlek och omsorg som har lagts ned i manuset. Underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar