I går var jag, Jenny och Johanna på bio och såg Steven Spielbergs War Horse. Det ska sägas att ingenting förvånar mig längre med Spielbergs och hans melodramatiska och klyschiga filmer. Jag gillar verkligen Solens rike, men de andra står jag knappt ut med. Det är så synd, för när man ändå har någon slags talang för filmberättande och dessutom har en gigantisk budget så borde det ju åtminstone bli lite bra. Men det fanns en del saker jag gillade trots allt. Dels att man följde hästarna istället för människorna, de blev då historiens huvudpersoner. Bra grej. Öh. Vissa av skådespelarna var bra, som Tom Hindleston som tyvärr dog efter tio minuter. Den scenen var för övrigt väldigt fin, anfallet av tyskarnas läger som slutade i katastrof. Även Benedict Cumberbatch i mustasch var trevlig att vila ögonen på.
Tror det fragmentariska berättandet både var filmens styrka och svaghet. Det var ett intressant grepp men genomfördes inte snyggt. Rent ut sagt var filmen slarvigt gjord, vet inte om det berodde på klippning eller manus. Den flöt inte på något bra. Men värst är alla dessa förbannade klyschor som Spielberg envisas med att använda! John Williams jävla stråkar, en solnedgång i bakgrunden och någon smörig replik alternativt tårögd blick. HERREGUD. Avskyr sådant där. Nu är det ju bevisat rätt så effektivt eftersom jag hörde en hel del snyftningar på spridda ställen i biosalongen (framför allt på platsen bredvid mig, höm höm). Men vissa av oss blir inte imponerade av säkra kort, utan söker lite originalitet. Snälla?
En okej film, inte plågsam att se men fruktansvärt typisk för sin genre. Blev mest irriterad. Get your shit together Steven Spielberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar