Det är få musikaler som jag klarar av. Mest beror det på att allt dansande och sjungande ofta känns a.) sliskigt och överdrivet eller b.) helt slumpartat. Det finns ingen logik och sällan mycket djup i musikaler. Men Buffy-avsnittet "Once More, With Feeling" är ett undantag. Dels har det självdistans och humor, dels finns en förklaring till varför alla spontant brister ut i sång. Och sen är det Buffy! Alla karaktärer har sina egna problem och hemligheter och slutet blir långt ifrån sockersliskigt. Plus att låtarna är väldigt roliga! Klart sevärt, även om man inte är värsta Buffy-nörden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar