Förra veckan (vecka 10) blev det ingen Holmesberättelse, för jag orkade helt enkelt inte. Och ändå är det inte så ansträngande att läsa dem, när man väl tar tag i det. Så i går och i dag har jag knipit två stycken, dels "The Noble Bachelor" och även "The Beryl Coronet". Dels en försvunnen kvinna och dels en juvelstöld. Båda berör de övre klasserna av samhället, där Holmes också verkar. Läste i en bok att han ofta agerar som överklassens beskyddare när en skandal är på väg att läcka ut. Men samtidigt så ser han (eller Doyle) knappast upp till dem. För de nobla männen och kvinnorna får ofta en kommentar angående deras beteende (för ofta har även de felat, om än inte i brottslig mening).Jag gillade verkligen TBC, men tycker det är trist att Watson ofta är så passiv i berättelserna. Han sitter hemma och väntar på att Holmes ska lösa allt. Men å andra sidan skulle det inte vara så spännande om Holmes direkt slängde ur sig lösningen, så däri ligger en av genrens tekniker. Det är rätt intressant att läsa dem rent berättartekniskt eftersom de är så pass tidiga i sin genre. Det finns väl liknande och tidigare utgivna "deckare" eller spänningsromaner, men Doyle gjorde det till något av en konst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar