Jag skrev att Tillsammans är man mindre ensam behövde något extra. Och det har den. Den har Philibert, som man lär sig att älska i takt med att de andra karaktärerna gör det. Älskar honom. Det är en sådan människa som man vill känna i verkligheten men som man vet är för bra för att existera. Usch. Underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar