Was it worth the wait?

Doctor Who kan kännas rätt tumultartat, speciell runt säsongsavslutningar. När Rose fastnade i ett parallellt universum var ett av de värsta ögonblicken. Den rena ångesten över det, att skiljas från allt man vet och älskar. Sedan var det inte mycket bättre när alla Donnas minnen av Doktorn och deras tid tillsammans raderades. Att inte minnas någonting, då kan man väl lika gärna dö? Nä, jag har aldrig varit förtjust i när Doktorn skiljs från sin följeslagare. Det är ofta rätt brutalt och högst ofrivilligt (förutom i Marthas fall kanske).

Och nu då. "The Girl Who Waited" som handlar om hur Amy blir fast i en annan tidsström än Doktorn och Rory. De hittar henne när hon har varit i den främmande, ensamma världen i 40 år. Hon är bitter, hon hatar Doktorn passionerat. Men hon vill inte slippa taget om livet. Fan, det var ett jobbigt avsnitt men smått fantastiskt för Karen Gillan. Otrolig inblick i en karaktär, då man vanligtvis endast får följa dem under en väldigt kort tid. Och Doktorn... Man hatar honom lite i det här avsnittet. Han blir lite mindre mänsklig, lite mer Time Lord. Han gör allt för att rädda Amy men lyckas i slutänden bara bryta ned både henne och Rory ännu mer.

Hoppas att de följer upp på det här, för även om inte Amy minns allt så måste Doktorn och Rory (speciellt fina, känsliga Rory) ha påverkats.

*Bildkälla