Ibland kan min hjärna fastna på saker. Det är lite svårt att förklara, men häromdagen så tänkte jag på hur man på bästa sätt ska riva ett papper på längden, utan att någon av bitana blir för stor eller liten. Jag har inget sug efter att testa den teorin i verkligheten, men hjärnan vill inte släppa det. Hur skulle man hålla pappret, vilken hand skulle göra det mesta av rivandet, hur motverkar man att det ena pappret blir mindre? Kan ägna flera minuter åt sådana här tankar, och sedan återkomma till dem igen.
Nu när jag skriver ned det så låter det helt galet. Jag undrar om andra människor tänker på sådana här saker. Ibland roar jag mig med att spela upp små historier i mitt huvud också, typ när jag sitter på tunnelbanan och inte orkar läsa. Blir sedan störd när jag upptäcker att jag måste gå av, trots att det har gått över tjugo minuter. Ibland rusar dessutom hjärnan i väg i något hypotetiskt samtal, som kanske skulle kunna äga rum med någon. Vad skulle jag säga, vad skulle den andra personen säga, vilka ansiktsuttryck skulle jag använda mig av? Ibland händer det att råkar leva mig in i det så mycket så att det syns utvändigt, typ att jag helt plötsligt sitter och flinar eller rynkar pannan åt ingenting.
Min hjärna gott folk, ett ständigt störningsmoment i min vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar