A Scandal in Belgravia

 Man slutar aldrig förvånas över hur väl Steven Moffat och Mark Gatiss har lyckats uppdatera de gamla viktorianska Holmesberättelserna. En del ändringar skulle väl få Doyle att rulla i sin grav, som att Irene Adler år 2012 inte är en operastjärna utan en professionell dominatrix. Ja, det får en att lyfta på ögonbrynen. Men hon är fortfarande grym, varken sympatisk eller osympatisk, varken ond eller god.

Själva storyn får nog rojalisterna att höja på ögonbrynen. För den fokuserar på en potentiell skandal i det brittiska kungahuset. Fast det är bara en sidohistoria, fokus ligger nästan helt och hållet på Sherlock och det underliga förhållandet som han får till Irene. Kärlek? Tveksamt. Det är väldigt bra gjort, det är inte ur karaktär alls. Tyvärr får inte John så står plats i det här avsnittet, i alla fall tycker inte jag det. Men det kommer nog.

Jo, jag gillade "A Scandal in Belgravi" skarpt. Så klart. På många sätt är det här avsnittet bättre än de tre från första säsongen. Men det är väldigt annorlunda upplagt, med mindre fokus på mysteriet och mer fokus på att utveckla karaktärerna. Och det är emellanåt hysteriskt roligt. Alla blinkningar till kanon, det fina förhållandet mellan John och Sherlock... Steven Moffat har gjort mycket bra ifrån sig. Nästa vecka är det dags för "The Hounds of Baskerville", en riktig klassiker i nytappning.

*Bildlälla här, här och här