Det finns en sådan fantastiskt liten scen i Tinker, Tailor, Soldier, Spy då George Smiley står och kollar på Bill Haydons tavla. Det är en väldigt kort scen, tyst och jag vet inte om jag uppfattade den förrän andra gången jag såg filmen. Men den ligger liksom i fas med allt annat i filmen.
Tror det är allt. (Förutom faktumet och insikten om att TTSS inte är en spionroman alls, utan någon slags romantisk tragedi som utspelar sig under kalla kriget. Kan inte riktigt uttrycka det där i ord ännu, men det kommer väl).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar