tisdag 3 april 2012

The lines we draw between us


Nu kommer det här att låta konstigt, men jag har aldrig varit så förtjust i kriminalserier. I rätt tappning så är jag tokig i deckare, men det finns ett sådant överflöd att jag blir trött bara av att tänka på det. Framför allt gillar jag perioddeckare, eller vad man ska kalla det, de klassiska urdeckarna eller sådana från guldåldern. Sherlock Holmes, Agatha Christie, viktorianskt, Raymond Chandler... Men moderna kriminalserier, där mycket fokus ligger på det konstiga eller bestialiska brottet, nja. Undviker nog sådant, om inte konceptet är väldigt intressant. The Mentalist var till exempel en serie som verkade lovande vid första anblick men som var en ganska stor besvikelse. Nej, då ska det helst vara brittisk. En av mina favoritserier är ju Life on Mars där en polis från 2000-talet blir påkörd, hamnar i en koma (eller?) och vaknar upp 1973. Kulturkrocken! Fantastiskt fin och rolig serie med riktigt bra skådespelare som har en sådan fantastiskt kemi. Sherlock är ju en deckare i allra högsta grad, men som spelar på väldigt klassiska koncept och karaktärer.

Men i alla falll... The Shadow Line med min favorit Christopher Eccleston. Ville se den enbart på grund av honom, och kände att jag kunde stå ut med en kriminalserie. Och jag hade läst att den hade fått bra mottagande. En miniserie i sex delar med Chiwetel Ejiofor och Stephen Rea bland annat. Har sett två avsnitt och wow, vilken jäkla serie! Den är så galet stämningsfull, den är nästan kvävande. Mörk och hemsk egentligen, men inte ångestframkallande. Och musiken är dessutom fantastisk, används inte överdrivet mycket utan bara när det behövs. Sedan talar karaktärerna väldigt pompöst, ibland håller de långa tal och det borde vara löjligt men det fungerar. Väldigt fascinerande karaktärer, det finns inga onda och goda trots att man följer händelseutvecklingen från båda sidor lagen.

Mycket mycket sevärt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar