Kanske dags att sammanfatta läsåret 2010 då. Mängden böcker som konsumerades var inte så stor, men förhoppningsvis var kvaliteten bättre. Året 2010 var då jag läste mig hög på Laurie R. Kings böcker om Mary Russell och hennes make Sherlock Holmes. Låter hädiskt, och till en viss det är det också det, men det är kul, lättläst litteratur med en cool, stark kvinnlig karaktär i huvudrollen. King har som tur insett att hon inte man använda Holmes som någon deus ex machina och låter Russell lösa problem själv. Jag drog igenom nästan hela serien som består av totalt tio böcker, den senaste, The God of the Hive, ligger och väntar på Posten. Speciellt vill jag nämna A Monstrous Regiment of Women som centreras runt en feministrörelse och som innehåller en hel del intressanta citat som inleder varje kapitel. Annars gillar jag The Moor och O Jerusalem. Det blev mest böcker på engelska, men även en del svenskt eller svensktöversatt. Bäst var nog Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam som är en underbart finstämd, lugn och melankolisk bok om vänskap och kärlek och ensamhet. Sedan rusade jag även igenom Dennis Lehanes sjukt spännande noir-deckare Shutter Island som även gjorde sig fantastiskt bra på bio med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Jag är en sucker för anagram i allmänhet, men att göra ett bokmysterium av det är genialt. Klichéer i massor kanske, men det kan man ta ibland.
Eftersom jag läste en Tove Jansson-kurse så blev det mycket Mumin också. Men förutom det så läste jag lite av hennes verk för vuxna (även om jag anser att Mumin kan läsas av alla åldrar eftersom de böckerna har så många lager). Sommarboken är ett guldkorn, en liten tunn skatt som är både rolig och sorglig, precis som det ska vara.
Inget år utan klassiker. Det blev en Austen-favorit (hade bara sett den på TV innan), nämligen Persuasion, som nog är en av mina favoriter även i bokform. Mindre tacksam var Howards End att läsa, den lilla boken som tog mig ett halvår att orka igenom. Fy vad tjock den var! Konstigt om man jämför med andra böcker på 900 sidor som bara flyger förbi. Jobbig var även William Gibsons sci-fi-gigant Neuromancer som inte alls föll mig i smaken. Jag blev så paff för jag trodde att den skulle vara starten på ett sf-maraton utan dess like. Men det tog tvärstopp redan där, hackers, AI och sådant där kanske inte är något för mig trots allt. Något lättare gick det att läsa Carson McCullers The Heart is a Lonely Hunter, där slutet krossar ens hjärta.
Men höjdpunkten på året kom sent, men var förväntad. Jag visste att Donna Tartts The Secret History skulle vara bra, men jag hade ingen aning att det skulle vara en sådan bok som man mer än gärna förlorar sömn över för att få läsa. FAN-FREAKIN-TASTIC! Jag hatar själv när andra människor hypar böcker för mycket, så jag ska inte ens börja, men bra är den! Nummer två och tre kommer Our Tragic Universe av Scralett Thomas och Patti Smiths poetiska självbiografi Just Kids. Ett bra bokår, men jag hoppas att det här ska bli bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar