Avslut

För ett tag sedan skrev jag att det kändes som att jag gick och väntade på att någonting skulle släppa. Hur som helst så har jag mått så jävla dåligt hela dagen, har haft så sjuk ångest inför hösten. Det var sista dagen på ena jobbet (bara två/ett kvar nu) och trots att jag känner att det är dags att gå vidare så fick jag näst intill panik. Ville verkligen inte sluta. Så det som skulle släppa var antagligen att jag skulle inse att det här med att söka jobb inte är så kul. Fy fan. Så mindre existensiell kris här, jepp...

Ett berättartekniskt grepp skulle i denna stund kunna vara att avsluta med något positivt så att allt inte känns helt trist och mörkt. Men orka.