Förlåt. Jag börjar själv tröttna på att skriva om Laurie R. King. Men nu har jag i alla fall läst klart The Beekeeper's Apprentice och börjat på Monstrous Regiment of Women. Och jag ska vara helt ärlig, jag är fast. Men det är en sådan himla konstig läsupplevelse, för samtidigt som jag inte riktigt gillar huvudpersonen så är det något med storyn som är lockande. Det kanske är för att jag projicerar mig själv på Mary Russell. Vem vet? Fast å en sidan tycker jag att hon är överdriven på många sätt, hennes intelligens, hennes "mörka" förflutna, hennes personlighet. Men det kanske är det som behövs för att hitta en jämnlike till Holmes, man måste skapa någon som är larger than life. Och. Hon är kvinna. Gud, ibland är jag så djupt fast i något slags patriarkaliskt tankemönster. Jag kan tydligen inte tilllåta en kvinna vara lika smart eller till och med smartare än en man.
Å andra sidan älskar jag Irene Adler, jag är djupt fascinerad av hennes som karaktär. Men bryter hon lika många normer som Russell? Jag måste komma ihåg att de är litterära konstruktioner, inte riktiga människor. Det är inte psykologi, det är litterära företeelser som reflekterar ett samhälle. Är det mer imponerande att en viktorian, en man (Doyle) lyfter fram en stark kvinna än att en modern kvinnlig författare (King) gör det?
Ok, det är är tydligen inte på väg någonstans. Så jag lägger ned nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar