Följande ska läsas en solbränd skåning: "Stenarna på marken, molnen i himlen, alla är vi del i detta spel mellan molekyler, mellan atomer och mellan människor. Du och jag och alla andra andas och lever. Fåglarna kan se oss från himlen och vi kan blicka upp på dem där de seglar som räkor i vatten. Allt är sammankopplat i ett enda tumult av känslor och sentimentalitet."
Ja, mitt första försök att skriva något på Ranelinska. Björn Ranelid är väldigt intressant som ett fenomen men oerhört irriterande som person. Hälften av tiden förstår man inte vad han säger. Eller jo, man förstår honom men man blir störd på att det han säger är så självklart och bara är uttryckt med finare ord. Jag har gått från att hata honom till att tycka han är underhållande. Men jag tar honom inte på allvar, varken som författare eller som TV-profil.
Det var kul när han vara med på Babel. Han satt i publiken medan två litteratur/kulturvetare satt och diskuterade honom. Tror inte att de visste att han satt där. Sedan var det ett litet reportage om det manliga författaregot eller något sådant. För det är enormt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar