Good Omens av Neil Gaiman och Terry Pratchett. Det var en vacker vårdag för många år sedan då Sofia helt ovetande om sin framtida lycka strosade in på Vällingby bibliotek. Hon tänkte för sig själv att det skulle vara roligt att bara leta fram en bok på måfå, en hon aldrig hade hört talas om förut. Försynen ledde henne till en magra fantasyhyllan där hon drog fram en svart, sliten bok som hette "Goda Omen". Hon hade inte ens hört talas om författarna, för det var faktiskt två stycken som hade skrivit boken. Men det stoppade henne inte, utan hon lånade snabbt boken och gick hem och läste.
Och det är sagan om hur GO blev en av mina absoluta litterära favoriter. Dessutom slutade det med ett intensivt kärleksförhållande till Neil Gaiman som fortfarande pågår. Jag försöker trycka på alla möjliga människor hans böcker, men jag kan absolut inte ha dåligt samvete över det. Nu ska de dessutom göra en miniserie utav boken, vilket gör mig enormt glad och absolut skräckslagen. Castingen måste vara en mardröm. Crowley är nog ganska lätt att hitta rätt skådespelare till, men Aziraphale? Han motstår alla försöka att översätta i verkligheten. Ska bli spännande att se vem de hittar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar