Alltså, nu till hösten måste jag ge alla två som läser den här gudförgätna bloggen ett litet (men stort) boktips. Jane Eyre av Charlotte Brontë. Vissa använder boken som fönsteruppställ, andra använder den som näring för själen. Om man ska mysa med en bok i höst (och alla andra höstar i framtiden) så är det Boken. Första gången jag läste den, för ungefär två år sedan, så satt jag och grät flera gånger. Det var det sjukaste jag har varit med om, jag grät inte ens för att det var sorgligt (för det är den också), utan ibland för att jag var så glad. Hysteriskt.
Kanske liten sammanfattning? Föräldralös flicka (Jane) växer upp bland kalla och elaka släktingar som senare skickar henne till en institution för flickor som inte kan uppföra sig. I vuxen ålder (nåja) så börjar hon som guvernant på Thornfield, en stor herrgård som ägs av... (trumvirvel, snart entré för the most dashing av alla dashing fictional men) Mr Rochester! Åh. Mr Rochester... Jane har hittat sin like, en annan som har en brinnande eld inom sig. Men deras förhållande är inte problemfritt (när är det det?). Klasskillnader hotar, kalla socitetsdamer försöker vinna Rochesters hjärta (läs: pengar) och Jane själv tvekar, är hon värdig, kan han älska henne? Samtidigt händer mystiska saker på Thornfield, Jane hör hemska, demoniska skratt komma från vinden...
Dom dom dom! En av mina favoritböcker som man kan diskutera i evigheter för det finns så många intressanta aspekter av den. Wow, det lät pretto. Anyway... Read it, luuuv it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar