söndag 7 september 2008

Crash bang pang

Så höll man på att få en ny, glansig bil i sidan. Jag fattar inte vad som är fel med folk som har nya bilar, borde de inte vara rädda om dem? Dessutom verkar biltillverkarna slutat göra bilar med blinkers. Väldigt irriterande. Gjorde världens gir runt och lyckades rädda mig själv, satt och darrade lite. Nu så här i efterhand borde jag gått ut och skällt på den, men vad fan skulle det ha hjälpt? Idiot! Tror dessutom arselt hade barn i bilen. FFS!

Gick upp halv ett i dag efter att hade sovit i cirkus sex timmar. Allt för att jag ska lyckas somna i kväll och inte ligga vaken till tre som jag gjorde förra helgen. Det är en föreläsning i morgon. DIC. Haha, ja så är förkortningen i schemat i alla fall. Om lexikon. Har inte bestämt om jag ska gå ännu, för den var tydligen frivillig och jag är lite efter i pluggandet. Har knappt fått en dag ledig att bara sitta och plugga känns det som. Nästa helg är jag ledig i alla fall, ska försöka träffa Tiffany nästa vecka men vem vet hur det går? Jag är förhoppningsfull.

Började läsa Breaking Dawn i natt på jobbet och blev helt förskräckt. Jag kan stå ut med Meyers gammalmodiga syn på sex och äktenskap och det där, vaddå, ett drömbröllop kan man väl stå ut med? Men sedan blev det bara konstigt. Väldigt, väldigt konstigt. Som tur är så har Edwards välskulpterade bringa inte nämnts en enda gång. Fast jag har i och för sig bara läst 150 sidor... Nu när jag tänker på det så använder hon Edward för att komma undan med att allt är bakåtsträvande och omodernt. Huh. Han lever tydligen fortfarande i början på 1900-talet.

Det här kan aldrig sluta bra. Jag gillade verkligen Twilight. Ok, kanske inte mycket. Men till en viss del. Ok, jag kanske inte riktigt fattar hysterin kring böckerna och kring Edward. Så jävla underbar är han inte. Han är kontrollerande för det första. Börjar nästan fundera på om hela Breaking Dawn-grejen var någon omskriving för kvinnomisshandel. "Det är bara några blåmärken, han älskar ju mig"-grejen. Seriöst? Känns det inte lite som förnekelse? Ok, han är vampyr, han är stark och kan knappt kontrollera sig men... Det finns paralleller. Sorry.

Fine, fine. Det är en ungdomsbok, jag kanske inte ska läsa för mycket in i den. Men ändå. Jag kan ibland se charmen med den, men det är inte så att jag sitter och dagdrömmer om Edward eller Jacob. Och jag tror inte det är för att jag "har växt ifrån det där". Tvärtom. Jag brukar lätt kunna bli kär i karaktärer. Men... är de inte lite platta? Jag vet inte, jag kan inte bestämma mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar