She's got her ticket

Tracy Chapman går in på scenen och alla tjuter. Helt sjukt. Joseph Arthur ("förbandet") hade fått applåder, men jag visste inte att det fanns så mycket kraft i publiken. Tracy är en helt annan klass. Hon inleder med gripande "Behind the Wall" utan något instrument, bara den där underbara rösten. Jag är fast direkt. Ni vet hur man hör artister på skivor och sedan låter de inte alls så bra i verkligheten? Här är det precis tvärtom, Tracy Chapman har en röst som är ännu bättre live. Den behöver inget band, hon behöver inget band bakom sig. Hennes närvaro på scenen går inte att beskriva.

Mellan låtarna pratar hon med en halvt darrig röst. Hon skämtar och svarar till och med publiken. Det är bara tredje konserten på turnén och allt är spontant och känns intimt. Cirkus är det perfekta stället för en sådan konsert. Sitsarna är otroligt obekväma och min nacke gör ont för att jag måste luta mig åt höger för att se Tracy. Men vad gör det? Det går snabbt, alldeles för snabbt. Hon säger hejdå och jag tänker "va fan?". Men hon kör såklart två låtar till som publiken får vara med och bestämma om. "Telling Stories" och "She's got her ticket". Mina favoriter är dock "Behind the Wall" och "Talkin bout a revolution".

Inget kan toppa den konserten. Ingenting. Bästa födelsedagspresenten jag har gett till mig själv ever.