I går såg jag Riddarfalken från Malta med Humphrey Bogart. Vad mer finns det att säga? Han lutar lite på huvudet och ler det där jäkla retsamma leendet och man inser hur jävla kört det är. Det är nästan så att man tar upp kedjerökandet (visst), för vissa människor gör tanken på strupcancer coolt. Okej, inte riktigt men nästan... Rösten, sättet, kostymen, replikerna. Allt sitter så klockrent (och jag hatar det uttrycket). Den mannen skriker charm.
Fördelen är att jag nu vet vad jag ska önska mig i födelsedagspresent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar