Jag lyckades smitta pappa med min förkylning till slut, vilket inte var så bra för i går morse så kunde han knappt andas. Vi fick sitta hela morgonen/förmiddagen på akuten på St Göran vilket var ungefär så här:
- Anländer strax efter kl sju.
- Sjuksköterska tar blodprov och ställer frågor. Försvinner iväg.
- Vänta i säkert en timme.
- Doktor visar sig, en AT-läkare. Undersökning och frågor på cirka fem minuter. Försvinner.
- Sjuksyrra tar EKG.
- Vänta i gud vet hur länge. Doktor igen under några minuter. Försvinner.
- Byta plats, få slemlösande och någon inandningsgrej.
- Läkare studsar fram och tillbaka mellan patient och annat ställe (dator eller kollega att konsultera, vem vet?), en fråga i taget.
- Vänta i en timme, om inte mer.
- Äntligen dags för utskrivning och recept. Sitta i korridoren och vänta i en halv timme.
- Fika i cafeterian 114 kronor.
- Lämnar sjukhuset vid elva-tiden.
Ja, vad är egentligen fel med vårdsystemet? Man kan ju tycka att det låter som att de hade mycket att göra på akuten just den morgonen men... Nej. Jaja att resultat för blodprover måste komma tillbaka och att man inte kan släppa någon för tidigt men... FFS, 114 kr för fika?!
Men här är det roliga i det hela, vi åkte tillbaka för att pappa skulle undersökas av ögon/näsa/hals-doktorn kl 13.40! För det var först då som han hade tid. Jaja, pappas blev bättre i halsen i alla fall. Det var någon rejäl infektion som typ stoppade upp allt.
Inte konstigt att folk hatar sjukhus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar