Ja, efter Joyce Caol Oates-kvällen fick man ju verkligen lust att läsa... ALLT som hon har skrivit. Femton sidor kvar i Blonde, så de går först. Hon pratade faktiskt en hel del om just den boken, framför allt om Norma Jeane Baker. Det var roligt att höra någon prata med respekt och insikt om henne, istället för att bara se någon lättklädd bild på henne (tänker genast på den där scenen från The Seven Year Itch). Kapitlet jag är inne på nu, som är ett av de sista i boken, handlar mycket om hennes smink och hennes make-up artist. Hur de tillsammans manar fram "Marilyn" och att hon vissa dagar inte vill visa sig. När jag satt på författarsamtalet i går så mindes jag plötsligt att jag för några år sedan inte ens visste om Marilyn Monroe var en skådespelerska eller artist eller modell. Ikonen Marilyn (sexikonen) är mycket starkare än skådespelerskan som Norma Jeane Baker så desperat försökte vara.
Men nu skulle jag inte alls skriva om det utan om Oates! Fan också. Hur som helst så var hela intejvun ganska lättsam (förutom att hon nästan började gråta när hon talade om sin katt Muffin) och hon var väldigt rolig. Jag hade nog förväntat mig något dystrare. Dessutom hade hon en underbar New York-dialekt och hon talade som författare brukar göra (har jag noterat), hon avviker lätt från ämnen och har långa utlägg om något helt annat än det som det frågades om. Men hon berättade såklart en del om att skriva och lite om hennes egen process. En väldigt intressant kväll som jag önskar fanns inspelad att se igen.
PS. Tog lite bilder, ska försöka ladda upp den ASAP. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar