Snart ska jag iväg och jobba eftermiddagspass. Urk. JA JAG ÄR JÄTTEGLAD ATT JAG HAR JOBB. Gud, man får inte ens kritisera sitt jobb nu för man ska vara så jäkla tackasam hela tiden. Jag är så sjukt trött på att vara tacksam, för att vara tacksam och hålla käften är ungefär som att aldrig komma med krav eller vilja förbättra sin situation. Och det här var verkligen inte vad jag hade tänkt skriva om... Men det är ungefär det jobbklimatet som är nu, om man är ung och arbetslös förväntas man ta de där skitjobben som ingen annan (dvs äldre) ens vill ta i med tång. Man ska helst ha utbildning och erfarenhet och erfarenheten ska man helst skaffa sig under utbildningen och man ska vara HUNGRIG. Värsta ordet jag vet nästan, i alla fall i jobbannonser. Det betyder ungefär att man hetsas till att prestera annars är det bye bye, hello socialbidrag.
ANYWAY... Jag är lite smått stressad/hysterisk för nu händer allt på en gång. Skolan har börjat, inflyttningsdag nästa vecka, jobb. Jag fick heltidsdag på måndag, då jag egentligen hade tänkt packa och fixa. Seminarium på tisdag (sedan hämta nyckel), seminarium på onsdag, seminarium på torsdag, förmiddagspass på fredag. Ingen hel, ledig dag den veckan inte. Det skulle ju vara skönt att ha en rejäl dag att flytta in på men nu kommer jag typ får ta en låda i taget. Pappa hade i alla fall tagit ledigt, den jäveln. HAN är i alla fall ledig på MIN inflyttningsdag. Fan, jag får nog delegera allting till honom och mamma.
Christ on a bike. Veckan efter ska jag i alla fall bara ta två pass och VÄGRA lite för en gångs skull. Gud, jag är en sådan dörrmatta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar