Läste klart The Road (Cormac McCarthy) för ett par dagar sedan. Ångest rakt igenom boken. Men den var riktigt bra ändå, det fanns lite ljus i den. Men bara väldigt lite. Slutet var överraskande för mig, men jag kanske inte ska säga mer. Språket och upplägget är likadant som No Country For Old Men, jag ser nästan The Road som en fortsättning eller ett trovärdigt scenario för vad som komma skall. Båda böckerna är nog rätt skeptiska mot männskligheten, men samtidigt är både "the man" och "the boy" goda företrädare för den.
Så nu ska jag lägga ned lite tid på både Allt (Martina Lowden). Jag har fortfarande inte fattat den, jag tycker mest den är snurrig och medvetet kryptisk. Finns det något att fatta? Det är fragment från någon (okänd människas) vardag, hennes tankar och känslor och funderingar. Det känns som att den enda som fattar den är författaren själv. Jag vet inte.
Har två andra böcker på lut också, som jag har börjat på. Suck. Har bara läst hälften av min lista över de böcker jag ska läsa i sommar. Är inte ens i närheten av att börja på På spaning efter den tid som flytt. Jag började på Joyce när jag var på landet, men det sket sig efter tre sidor. Måste hitta fokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar