Bite me

Wellie wellie wellie... Titta vem som är helt imponerad av Twilight-filmen, trots allt gnällande innan. OK, imponerad är kanske fel ord. Men positivt överraskad stämmer bra in. Den var mycket mindre Hollywood än jag hade trott att den skulle vara, med mycket mer bitterljuv känsla. Dessutom var musiken toppen!

Jag tyckte framför allt om baseball-scenen, det är nog min favorit i boken också. Det var liksom viktigt att få det rätt. Haha, dessutom fick författarinnan själv en liten cameo, hon satt på fiket med sin laptop. Sedan blev jag också glad över att Robert "Cedric" Pattison var bättre än förväntat. Jag har stört mig lite på den där blicken han kör med nämligen. Men det fungerade bra, jag gillade speciellt i början när han var helt obekväm och klantig. Och Jasper! Haha, seriöst, vilket jäkla ansiktsutttryck! Roligaste jag har sett, han behövde inte ens säga något. Alice var också söt, alldeles perfekt. Hon var nog viktig att få rätt, hon är så speciell.

Däremot är jag lite skeptisk emot Carlisle. Han var lite för blek och blond på samma gång liksom. De kunde väl åtminstone tonat ned blonderingen? Han behövde ju inte vara värsta Blondin-Bella...

Ok, så jag gnäller ändå! Whatever.