Better half

Oops. Minst sagt. Hihi... Lite smått galet i kvällens Lie to Me. Väldigt okarakteristiskt. Bara för jag skrev förra veckan om hur Lightman aldrig rör en min så blir han helt bananas det här avsnittet. Skriker på folk och ler och skrattar. Man blir lite smått chockad. Fascinerande dock! Gillade det här avsnittet skarpt, inte lika bra som förrförra, men ändå... Tycker Cals dotter är hur bra som helst förresten, annars kan barnskådespelare lätt bli irriterande.

Och jag såg att de inte hade sminkat bort Tim Roths tatueringar. Awesome. Mer Roth utan skjorta så blir programmet säkert en succé. Jag skulle i alla fall kolla.

Onsdag

Håller på att städa inför i morgon. Det går inte så bra. Saknar lite ork i dag, av någon anledning. Kanske på grund av en konstig dröm jag hade i natt. Drömde att jag hade en egen lägenhet och att jag såg något obehagligt om spöken på TV och var rädd för att inte kunna sova sen. Men jag somnade men jag vaknade och min väckarklocka stod på 17 någonting och en annan klocka visade något annat. Så jag gick upp eftersom jag trodde det var morgon men det var egentligen två på natten. Vem fan drömmer om att inte kunna sova? Helt sinnessjukt.

Ska nog åka och handla nu, men ska äta först. Det ska bli kul i morgon i alla fall, hoppas att jag är lite mer alert då. Jag har förresten inte pluggat ett skit vilket är dumt med tanke på att jag har saker att göra tills på måndag och tisdag. Geez.

Har försökte söka jobb också, det går skit. Får inte ens svar tillbaka.

Pretty things

Landade i brevlådan i dag. Mums för ögat!

Addiction to addiction

Ibland (läs: ofta) är jag orolig att jag är för beroende av Internet. Ironiskt nog väljer jag en blogg för att ventilera min oro. Fast det beror väl på hur man använder det egentligen. I morse satt jag till exempel och läste ett par timmar. På Internet. Jag kunde lika gärna ha läst en bok och det hade inte varit så konstigt. Men att vara datanörd är stigmatiserat och att vara beroende är nog ännu värre. Man ska helst vara oberoende av allt och alla och vara fri fri fri.

Jag är nog Internet-bereoende. Jag använder ibland Internet för att lugna ned mig, för att slippa tänka på något annat. När jag är nervös inför en jobbinterjvu brukar jag kolla upp allt jag kan om företaget och var det ligger på nätet. Att ha kontroll är en trygghet och Internet ger en kontroll över situationen. Sedan kan man använda Internet för att glömma något annat, som att glo på TV eller läsa en bok. Undvikande är väl mindre bra antar jag, men man kan ju inte sitta och oroa sig hela tiden.

Fast jag är en oroare, jag oroar mig hela tiden. Antagligen kommer jag få magsår. Jag är inte en sådan där äckligt avslappnad typ och jag tar inte "dagen som den kommer". Jag hatar det uttrycket, jag gillar att planera, ha koll och det får jag genom att oroa mig. Jag oroar mig, därför är jag.

En helt normal måndag

Inte något mer gnäll. Jag ska ta det som en man. Kvinna. Nörd. Ta det som en nörd. Fast en nörd tar det nog väldigt illa. ANYWAY...

Vad kan man säga? Typisk måndag, så där lite halvt suspekt. Svårt att avgöra hur veckan kommer att bli. Hade en mardröm om grillningen på Valborg. Det kom massor av folk som inte var inbjudna och det fanns ingen mat och ingen musik och jag ville be alla att dra åt helvete. Så jag hoppa det inte hände på tordag. Haha...

Måste hitta någon sallad att göra. Har en på g som verkar mumsig, tack Buffé! Världens bästa mattidning tror jag, bara den här veckan har jag hittat tre recept ur den. Fast den där soppan jag gjorde var ingen höjdare, för mycket tomat tror jag.

Så. Det var sjukt normalt.

Glömska hjärta

Saken jag köpte häromdagen var Bob Dylans nya skiva, "Together through life". Men inte på CD, utan på vinyl! Två vinylskivor fick man med plus en CD-skiva, så jag kunde lägga in låtarna på datorn. Håller på att lyssna igenom skivan nu och det är såklart lika underbart som vanligt. Awesome, Bob!

Here comes the sun...

Holy macarony, det är sommar. Uh, jag ska in till stan och träffa Tiffany, så jag hoppas att det är lite svalare där. Eh.

I går köpte jag en grej för 349 kronor vilket är way, way over my budget. Men jag vill också ha något fint ibland! Och nej, det är inte kläder, en väska eller skor. Det är inget man kan ha på sig överhuvudtaget. Ska lägga ta en bild och lägga upp den sen, men så länge får det vara ett mysterium.

Och jag vet vad ni tänker, en dyr bok! Men det är fel. Fel fel fel.

STFU

Uh, som jag skrev förut så håller de på med att gräva en sopbehållare i backen ovanför vårat hus. Just nu är det dödstyst där, men för ungefär en halvtimme sedan höll de på med gud vet vad. Det lät som att de skopade sten och asfalt och skit i en tomm container. Hur trevligt som helst om man försöker sova. Nu verkar de ha tagit fikarast, de jävlarna.

Haha, jag drömde värsta Heroes-avsnittet, att Claude kom tillbaka och allting. Höga förväntningar? Inte alls... Det är så fånigt, för jag tänker på saker som vilka kläder han kommer ha på sig och om han fortfarande har skägg. Sedan vill jag förstås att han ska träffa Bennet igen, det vore mest intressant att se. Och Peter också. Och Claire. Annars är jag nog nöjd.

Mikrouttryck

Hittade de här på nätet och tyckte de var rätt kul. Vet inte om det är samma som Cal har på sin vägg. Man kan inte låta bli att bli lite intresserad av mikrouttryck. Därför läser jag den här boken just nu.

Now you see him, now you don't

I dag har jag för en gångs skull fått mycket gjort, trots att jag vaknade sent. Dammsög övervåningen, handlade, lämnade böcker på Läkarmissionen, såg en skitdålig film (inte ens Roth kunde rädda den), lagade nästan mat (pappa gjorde klart det). Känns ganska bra. Hann inte läsa något tyvärr. Ska försöka göra det i morgon, måste ta tag i The English Patient.

Vi fick ingen kulturdel med DN i morse, känns väldigt suspekt. Var tog den vägen egentligen? Mycket irriterande eftersom det är den enda delen av tidningen som jag läser (typ).

Nä, nu ska jag nog se lite Heroes. På måndag kommer Claude tillbaka!!! OMG, jag kommer typ gråta glädjetårar. 42 AVSNITT har han varit borta. Heeelt sjukt. Dumma Chris som har så himla "fullspäckat schema". Men jag älskar honom ändå.

Lie to who?

En sak har jag tänkt på när svenskar säger "lie to me" och det är att själva betoningen känns helt fel. Borde det inte vara lie to me om det är en uppmaning? Inte lie to me (osäker på var betoningen hamnar) alltså. Kanske bara är något jag har fått för mig, men det har alltid känts lite konstigt att säga det och det är därför jag reagerar.

För övrigt medelspännande avsnitt. BTW, what's up med alla random småroller? Som den där Mike som hängde med Tores och sekreteraren, Heidi? Skitskumt att bara ha en miniroll så där. Och så insåg jag att Cal aldrig ler. Jag kan inte komma på ett tillfälle då han ser allt annat än apatisk ut, eller apatisk är fel ord... död liksom. Helt känslolös i ansiktet. Och det beror nog inte på dåligt skådespeleri, för Roth är grym.

Tänk om han går på valium hela tiden, bara för att ingen ska kunna läsa av honom. Han kan vara lite creepy ibland, när han bara glor på någon med halvslutna ögon. Sedan har han den där dåliga hållningen också, lite snett framåtlutad med axlarna framåt också. Kanske bara beror på att Tim Roth är ganska kort i rocken.

Yeah yeah... Bara dagens random tankar.

J. G. Ballard

Inget ökar försäljningen av böcker som författarens död. J. G. Ballard, som jag personligen inte har hört talas om innan, avled nu i veckan och tydligen var han populär. Nu ännu mer så. Men ett konstigt sammanträffande var att jag för en vecka sedan såg Empire of the Sun (filmen) och precis hade fått hem Crash från LoveFilm. Han har skrivit både böckerna. Weird.

Jag blev så himla imponerad av Empire så jag blev sugen på boken såklart. Har reserverat den på biblan på Universitetet, men jag vet inte om jag kommer hinna läsa den.

Alla Ballards böcker är i alla fall slutsålda på Adlibris.

Very rare

Som den här till exempel...

Et in Arcadia ego

Man kanske inte ska förvänta sig för mycket av en upplaga från 82 som är inköpt för 10 kronor vid ett bokbord på Drottninggatan. I går när jag på allvar började läsa Brideshead så "ramlade" hela prologen ut tillsammans med innehållsförteckningen. Uh. Jag tycker att slitna böcker är charmiga och har karaktär, men att ett stort stycke bara faller ur är en helt annan sak. Försökte limma lite först, gick inge vidare. Så jag tejpade. Ja, fan vad hemskt det låter, men det sitter tejp i Brideshead Revisited.

Nu är det ingen förstahandsupplaga vi pratar om, men den har ju ändå en viss charm eftersom det är bilder på TV-serien på fram - och baksidan. Och den är MIN. Fasiken också... Men jag drömmer om att köpa en riktigt fin utgåva någon gång.

If I cannot inspire love, I will cause fear

Det här med huvudvärk efter lektion börjar bli en vana. I och för sig så har jag bara mig själv att skylla eftersom jag inte äter ordentlig frukost. Men det går bara inte, jag klarar av min yoghurt och flingor men inte mer. I morgon ska jag ta med mig en ordentlig lunch till skolan, så då jäklar ska jag vara fit for fight!

I dag diskuterade vi Frankenstein på seminariet och så klart så tog vissa över diskusionen. Jag är inte den som bara slänger ur mig saker när hela klassen diskuterar. Läraren borde lägga upp det på ett annat sätt egentligen, men å andra sidan så är han inte världens bästa pedagog. Är ganska besviken på hela kursen, det har inte vara intressant alls. Ångrar som fan att jag inte valde science fiction-kursen. Idiot.

Och Frankenstein är vetenskapsmannen, inte monstret för i helvete! Victor Frankenstein är en människa som skapade en varelse som inte har något namn. Hur svårt kan det vara? Sedan kan man diskutera vem som egentligen är monstret i berättelsen...

De dödas planet

Frankenstein för hela slanten. Typo. Läste ungefär 100 sidor i dag och sedan har jag suttit och analyserat den lite också. Den var mycket mer lättläst än jag mindes att den var på svenska. Fast har man tidspress så kanske man blir avsevärt mer motiverad. Litteraturkursen som jag läser går i princip ut på att läsa texter ur kärlekssynpunkt. Kärlek är väl kanske inte direkt det man förknippar med Frankenstein, men om man börjar fundera på det så märker man att det ständigt pratas om kärlek och starka passioner. Efter Shelley så är det dags att läsa lite Ondaatje, alltså The English Patient. Det har jag sett fram emot hela terminen.

Förhållandevis lugn och händelselös dag. Promenad med Johanna eftersom hon var tvungen att posta brev. Hon klarade av det också! Sedan har jag gjort illegala saker på nätet, behövde lite Doc Who. Snart är det dags för den tioende Doktorn att pensionera sig! Och med det menar jag regenerera till en yngre version av sig själv. De tolfte kommer nog vara runt tio år.

Ny companion - kan hon ersätta underbara Catherine Tate?

Känns inte uniformen lite Dharma?

To see a world in a grain of sand...

This is what we call a picspam

Hittade lite bilder från Reservoir Dogs, framför allt med Mr Orange. Jag skulle nog kunna sitta och kolla på dem hela dagen. Men nu måste jag läsa klart Frankenstein!

Myskväll!

Det är egentligen alldeles för sent för ett blogginlägg, men jag ska försöka ändå! Kom precis hem från en myskväll hemma hos Johanna med Johanna och Johanna. På vägen hem såg jag någonting som liknade en katt springa mot vägen i oroande hög fart, så jag saktade in. Saken försvann ner i diket i några sekunder för att sedan dyka upp på vägen. Då visade det sig vara en grävling! Fast den tvärvände när de kände bilen, de ser ju så uselt så den såg den inte från vägkanten. Jag hade hunnit stanna så det var ingen fara. Dagens äventyr.

Sedan har jag blivit skyldig till stöld också, tack vare Johanna. Hon tapade en godis i min ficka under plockning av lösgodis. Upptäckte bytet på vägen ur affären men då var det försent! Haha, hur kul som helst. Som tur var åkte jag inte fast och beviset försvann snabbt ned i magen.

But I don't think of you

Altruism, egoism, svaghet, styrka. Jag kan inte tro att Urkällan slutade som den gjorde, jag hade nämligen väntat mig något helt annat. Ett offer, ett exempel, ett nederlag av något slag. Allt blir lite upp-och-ned hos Rand, det man trodde var bra egenskaper är egentligen dåliga och tvärtom. Väldigt fascinerande och faktiskt kanske hanterbart, trots att jag inte är intresserad av filosofi av något slag.

Rands karaktärer är väldigt snyggt gjorde, de gör vad som förväntas av dem helt oväntat. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Eller ja, man hoppas att de ska göra en sak, men sedan gör det exakt det som ligger i deras natur att göra. Praktexemplaret är Peter Keating. Howard Roark blir nästan omänsklig jämfört med alla andra. Ingen kan klara av att vara så likgiltig och lycklig som han är. Det ligger inte i människans natur, det är abnormt beteende men usch så fantastiskt. Men sedan har han ju en aura av gudomlighet omkring sig och man kan nog dra lite svaga paralleller till Jesus. Fast det är inte så intressant i och för sig.

Jag måste säga, jag gillade Dominique väldigt mycket. Hon är liksom Roark så annorlunda. Hon är inte som andra kvinnor i litteraturen. Det känns väldigt fräscht trots att boken kom ut 1946. Läser Frankenstein nu också och beskrivelserna av den sköna och änglalika Elizabeth gör mig nästan kräksfärdig. Ok att boken är från 1700-talet, men kom igen...

Broken hearts

Den här veckans Lie to Me gjorde en kraftig sväng uppåt. Helt otroligt bra avsnitt, det är nog det här jag har suttit och väntat på hela tiden. Tim Roth är ju alltid bra, men nu klickade liksom allting. I li(k)e. Fast han är nästan lite läskig ibland, när han stirrar ned folk. Det var helt underbart när han lät... vad tusan heter hon? Tores? Ja, när han lät Tores läsa av honom. Suveränt. Jag hoppas på ett lika bra avsnitt nästa vecka.

Lie to Me påminner mig lite om hur House var i början. Hugh Laurie var fantastisk hela tiden men det kändes lite jobbigt med samma mönster på varje avsnitt. Men sedan märktes det inget mer, avsnitten blev bättre och bättre. Jag hoppas att LtM gör samma sak. Fast jag tror att det krävs starkare biroller, de flesta känns lite bleka jämfört med Roth just nu. Men hey, vem är inte det?

Do you come here often?

Var hemma hos mamma och åt lunch i dag. Sedan tog vi en promenad runt Hässelby Strand också. Jag har helt struntat i att plugga till översättningstentan. Lite orolig att jag ska ha missat något, men det enda man skulle kunna göra är att kolla på sina fel från övningarna och läsa grammatikboken. Känns lite brett liksom. Dessutom vet jag ju vad jag gör för fel, det är bara det att jag slarvar. Men man är mer fokuserad under en tenta som tur är.

Mormor berättade för några veckor sedan att hon hade träffat någon gubbe när hon var ute och gick som började prata med henne. Minns inte om vad, typ om hon var ute och gick där ofta typ. Haha, sluta stöta på min mormor liksom! Och i dag sa mamma att en annan gubbe hade börjat prata med mormor när hon satt på en parkbänk och vilade. Om hur fint väder det var och så hade han frågat om hon gick där ofta. Haha, seriöst? Raggningsreplikerna har inte ändrats sedan 1800-talet tydligen. Sedan hade gubben börjat snacka om sin onda rygg och då hade mormor tyckt att det var dags att gå. Haha!

Det finns tydligen en massa gamla gubbar som vill ha en tant som ska laga mat åt dem och tvätta deras kläder. Jäkla gamlingar alltså...

I am Howard Roark!

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
Fountainheaded
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis Political Humor

Oh noes!

Best. Picture. Ever.

A clear and present danger

Nu har jag verkligen kommit igång med Heroes igen. Det är nästan lite farligt för efter ett tag så blir man helt hooked. Nu kan jag knappt vänta på fortsättningen. Vet inte om avsnitten har blivit bättre eller om jag har blivit mer intresserad dock. Tror att de har blivit bättre. Fast det är fortfarande en del som stör mig, sådant som man lägger märke till när man sträckkollar. Som hur fort karaktärerna "byter sida", alltså går från att vara onda till goda och tvärtom. Ibland blir det nästan lite psykologiskt otrovärdigt.

Mest tänker jag på Claude. Ju närmare jag kommer slutet desto mer konstigt verkar det. Jag tror nästan inte på att han ska komma tillbaka, det kanske bara var ett falskt rykte. Usch. Om det visar sig att det inte stämmer så dör jag nog. Inombords alltså.

Så länge får jag hålla till godo med Sylar, som aldrig gör en besviken. Och Peter, som åtminstone är söt trots att han är så blåst. Poodle.

Jag är en tvivelaktig figur, duger ej mycket till

Hej hej sommar, eller vad man nu ska säga. Man får nästan en lite för stor dos av sol och värme, för sedan blir man helt bakis när man måste sitta inne under regniga och mulna dagar. Men det märks att det inte är riktig sommar ännu, för ibland blåser det kallt och det är mest gult ute, inte grönt.

Lånade en Cornelis-skiva av pappa och la in lite låtar på datorn. Jag har egentligen inte lyssnat så mycket på honom förut, jag minns mest att vi sjöng Brev från kolonien på musiken i mellanstadiet. Hela tiden. För det var ju den låtan som var roligast i sångboken. Hur som helst så känns Cornelis Vreeswijk väldigt sommar, eller vår.

Fast swing är min sommarmusik, inget slår lite Goodman, Ellington och så vidare...

Wonder if he'll ever know, he's in the best selling show

Förra inlägget var mitt 200:e, vilket borde ha firats, men men...

Vill ha mer tid att se om mina favoritserier. Som Life on Mars... Oh, that's creepy. Har WMP på shuffle och gissa vilken låt som började spelas nu. Yep, good ol' Bowie. Hur som helst. Det fanns inte en tråkig sekund i LoM, vilket är rätt fantastiskt egentligen. Jag kan bli lite uttråkad av vissa karaktärer i till exempel LOST eller Heroes, men aldrig i Life on Mars. Kanske beror på att Sam är med i precis varenda scen. Ja, VARENDA SCEN. Fatta hur segt det måste ha varit för John Simm, inte konstigt han inte ville vara med i uppföljaren.

Jaja, bla bla bla. Fuck off.

Modern vintage

Förresten köpte jag en äckligt grön "modern vintage" ram på Lagerhaus. Vet inte vad jag ska sätta in för bild i den. En svartvit blir det nog, men på vem eller på vad? Såg några fräna på Oscar Wilde i hans biografi, men det gäller bara att hitta dem på nätet. Annars blir det väl... House och Wilson? Nä, har redan House på väggen. Äh.

Ibland blir jag så där fruktansvärt hungrig. Inte på mat, men på att kunna mer. Som nu när jag läser The End of Mr Y till exempel, då vill jag lära mig massor om fysik och filosofi, bara för att förstå mer. Eller när jag kollar på Empire of the Sun, så vill jag börja läsa i min japanskabok bara för att minnas hur man säger "ursäkta" eller "Mr Smith hälsar på hos Mr Tanaka". Eller medicinska termer, för att förstå vad tusan de pratar om på House. ALLT. Vill ha allt.

Glad påsk förresten, men det har jag nog redan skrivit...

Desie <3

LOST 5.12: Dead is Dead

Utmärkt avsnitt med mycket Ben. Det blev några tårare också, men mest otåligt väntande. Nu känner jag mig extremt mycket lugnare än de senaste veckorna. Desmond var med i ungefär en minut och han var mest suddig eftersom det var ur Bens perspektiv. Och Charlie! Cutie!

Femte säsongen är som en gåva till alla fans som har hängt med så här passa länge. Man får hela tiden reda på nya saker, många luckor fylls igen. Och gamla hederliga cliffhangers såklart! Jag är ännu mer övertygad än någonsin att LOST är en av de bästa serierna någonsin. Den vågar ta ut svängarna, vågar ta livet av karaktärer, vågar vara lite nyskapande. Men samtidigt finns de gamla hederliga relationsproblemen där (även om jag är mest förtjust i tidsresor, isbjörnar och statyer med bara fyra tår).

På tal om något annat... Vad hette Penelopes och Odysseus son?

Eostre

Glad Påsk!

Hejdå uppsats, välkommen Eostre!

I dag skickade jag in min uppsats i alla fall. Det är skönt att vara av med den men samtidigt hade jag velat ha mer tid. Eller jag skulle ha varit lite mer effektiv så jag hade haft mer tid till att rätta och ändra saker. Får se hur det går.

Och sedan kom Johanna förbi med ett påskägg till mig! Värsta överraskningen, jag trodde jag skulle vara tvungen att prata med någon tulpanförsäljare när det plingade på dörren. Fast plingningen var så där Jonsson-manisk, så jag trodde först att det var Björn. Haha, men jag hade inte så fel i alla fall! Tack för påskägget!

Dock är jag lite orolig över påskägg som komma skall, man brukar ju få en smärre sockeröverdos så här års. Pengar, tack?! Nu får jag snåla resten av månaden för jag har köpt böcker för nästan alla mina pengar.

Dagens bokrekomendation är The End of Mr Y. Vet inte om den finns översatt ännu, men den är hur bra som helst! Lite läskig också, för det händre en del skumma saker... Burr!

Sträck ut en tass

Jepp... Man vill ju gärna övertyga sig själv om att den inte är PS:ad, men seriöst? Haha...

Jag skulle skriva om jobbintervjun men jag är rädd att jag ska jinxa det. Blev väldigt trött av det, mest eftersom jag sov dåligt och var tvungen att gå upp så tidigt. Så går det när man envisas att läsa två böcker innan man somnar. Ja, inte hela böcker, men ett kapitel var. Fast The End of Mr Y är lite obehaglig, jag tror jag ska dö varje gång jag läser den.

I morgon ska jag lämna in min stackars b-uppsats. Eller vad de nu kallar det nuförtiden... Det ska bli skönt att ha det över, sedan är det dags att koncentrera sig på översättningstentan den 16. Och min presentation i maj, som verkade vara så långt bort i februari. Gulp.

George Lucas should sue them

Såg om Eragon i dag på TV1000 (ja, för pappa är tvungen att skaffa box och kort och massa med kanaler för att få den kanalen som kör motorcycklar). Pinsamt, pinsamt dålig. Men det visste jag redan. Star Wars rakt av. Seriöst, kolla på den och jämför. Helt sjuuukt likt i handlingen, bara att Eragon utspelar sig i en fantasyvärld. Use the Force Luke! Eh.

Robert Carlyle var elak och het enda tills han gick ut i solljuset, då såg han inge vidare ut. Sedan dog han och då såg han ännu sämre ut... Typ den enda bra karaktären och så DÖR han. Om jag kommer på en cool karaktär så ska jag verkligen inte ta livet av honom... Speciellt om jag får Carlyle att spela honom i filmen.

To be a somebody

Hittills har jag tyckt att Cracker har varit lite ljumt och har mest kollat för att Chris Eccleston är (var) med. Men de senaste tre avsnitten (To Be a Somebody) med Robert Carlyle som iskall psykopat har varit hur bra som helst. Det kanske beror på Carlyle, som lyckas vara helt störd i huvudet men ändå sympatisk samtidigt. Senaste avsnittet, efter att de hade burit bort Chris i en svart liksäck, var sjukt bra. Usch vad bra det var! Det är nästan så att jag vill ha de avsnitten på DVD.

Sååå coolt att han ska vara med i nya Stargate-serien. Fatta vilken tur de har, annars är skådespelarna relativt okända (med undantag för McGyver).

The Brief Wonderous Life of Oscar Wao

Jag tror det är vårvädret som får människor att bete sig konstigt. För jag har köpt massor av böcker, annars försöker jag verkligen hålla mig. Fyra i måndags och en i fredags och sedan en hel kasse i dag på Läkarmissionen.

Don't try this at home, kids

Nu är jag i princip klar med min litteraturuppsats med den tveksamma titeln "The lack of freedom to love". Hela uppsatsen känns väldigt pretto om inte annat. Men den är klar och ska lämnas in på måndag. Nu är det dags att ta tag i b-uppsatsen som också nästan (nästan) är klar. Måste finjustera lite i diskusionen och se att argumenten håller. Sedan är det bara att skriva introt.

Jag får det hela att låta så enkelt, helt amazing!

WOW förresten, på tal om "våren". Jag skulle snarare kalla det sommar, för vad fan liksom. Solen bara POW och alla bara HOLY CRAP och alla växter bara YAY. Alla mina inneväxter har gone completely bananas. En växt drog på sig vad som ser ut att vara ohyra, så den ska jag isolera och såpa av. Grönsåpa is the shit. Men i alla fall... Solen. SHIT säger jag bara. Det var bara att glömma jackan, gick ute med t-shirt hela dagen.

Hollywoodland

Har länge funderat på om det egentligen kallades Hollywoodland från början. Här är beviset. Intressant att de tog bort -land. Måste vara världens mest orealistiska ställe det där...

Nian visar återigen Wonder Boys och jag kunde inte låta bli att titta en timme. Tyvärr blir reklampauserna alldeles för sega, så att se hela filmen blir det inte. Får slänga in DVD:n någon dag. Verkligen en av mina absoluta favoritfilmer. Jag hatar att säga det här, men den är sjukt underskattad. Och jag hatar ordet "underskattad".

22

I dag fyller ännu en Johanna 22 år! Den här Johannan har äran att fylla år på samma dag som Marlon Brando! Och Eddie Murphy, men det kanske inte är så mycket att fira... Grattis hur som helst!

The heart is a lonely hunter...

... är nog en av mina favorittitlar på böcker. Har inte läst den. Ännu.

Just nu tragglar jag med min love-uppsats. Den ska ha något slags könsperspektiv, men jag vet inte hur det blir. Känns ganska slarvigt, måste nog fixa en del på den när jag är klar.

Såg LOST i dag, så vi får se om pappa för några hotbrev. Alltså, som någon skrev i en blogg för ett tag sedan så är den här säsongen belöning för att man har hängt kvar. Det känns som att serien har fått nytt liv. Haha, bäst var att Hurley och Miles diskuterade tidsresor i dag. Hurley får liksom representera alla som är så förvirrade över vad som egentligen pågår.

När det gäller lilla Desie så har jag gått från spänd till irriterad till sjukt orolig (förra veckan insåg jag vad som hade kunnat hänt) till lätt irriterad igen. Men Daniel sa att han är den viktigaste personen så jag litar på Daniel. Eh, var tog han vägen förresten?